Köpte efter mycket betänkande och velande en ny tarot-lek. Tarot of the Sidhe av Emily Carding. Den är färgstark och känns ‘levande’, inte så perfekt målad utan går mer på känsla än perfektionism. En del kort känns kanske lite för klumpiga men i det stora hela så älskar jag att använda den. Jag provar mest att dra ett par kort per dag för fokus men har även gjort en del spreads med den. Jag stoppade undan alla andra lekar och använder bara den här för juni och det känns bra, saknar inte dom andra alls.
Som vanligt så är mina dagboksnoteringar korta med lite svengelska här och var.
Dagens kort var Den Hängde Mannen och det är lite så jag känner mig. Lite upp-och-ner. Man ser inte om han egentligen hänger upp och ner och faller ner eller om han sträcker sig upp till himlens stora vortex. Han hänger sig fast med foten och på fotsulan (sole/soul) är ristat spiraler. Sidhe glypten är som världen, all-omfattande, spiral/labyrint. Det känns som om jag har en massa ilska att släppa taget om. Jag behöver sluta se mig som offer utan istället se hur otroligt stark jag blivit genom mina upplevelser.
